Jag har två stora passioner i mitt liv just nu (förutom familj och vänner), där den ena har följt mig genom hela mitt liv, och den andra dök upp för, ca 1 år sedan.
Först och främst måste jag börja med att säga att 115 000 svenska riksdaler är otroligt mycket pengar i min värld. Jag är nämligen universitetsstudent. Inte nog med det, jag studerar humaniora, så mina utsikter om att få ett välbetalt och prestigefullt jobb är små (även om jag på något sätt lyckas få prestige så tror jag inte att det kommer att vara välbetald sådan). Men, hör och häpnad, jag lyckades få ett lån på 115 000 kr och detta helt utan någon hjälp från föräldrar eller dylika instanser. När jag tecknade lånet var jag lite smått skräckslagen. MEN! Jag är en de tokiga idéernas mästarinna och anledningen till att jag bestämde mig för att ta ett lån är att jag tänkte att jag skall bejaka mina rötter och min kreativitet. En natt när jag satt och drömde om en lägenhet i Lund som var min alldeles egen råkade jag istället för att klicka i "bostadsrätt" krångla mig in på fritidshus.. i Norrland!
Döm om min förvåning när de första husen jag såg var två stugor i trakten där min bortgångna, men synnerligen älskade, farmor var född och uppvuxen. Då kom det till mig, som en blixt från en klar himmel, eller som ett regnväder i maj (inte särskilt oväntat men synnerligen ovälkommet), jag skall köpa ett torp! Och hur mycket jag än försökte övertyga migsjälv om att detta var en dum idé, särskilt som min sambo och jag funderade på att köpa bostadsrätt i Lund, så kunde jag inte bli av med denna klara och ovälkomna idé. Så nu, efter låneansökningar (som jag aldrig trodde skulle gå igenom) stod jag där med ett beviljat lånelöfte på 115 000 och en bokad flygbiljett upp till Umeå för att gå på visning på de två små torpen.
Jag bestämde mig för att detta skulle hållas strikt, har mina nattliga snillerblixtar lyckats sätta mig i den här sittsen så skall jag hålla mig inom rimliga ramar för mitt vansinne (mest för min stackars sambos hjärtas skull). 115 000 har jag och 115 000 är vad jag skall köpa och renovera ett torp för. Så, här kommer jag att skriva om mina framsteg, om mina mästerliga idéer, mina hysteriska infall (bakslagen är jag inte säker på att jag vågar tänka på just nu förutom de uppenbara så som att folk kommer att tycka att jag är självisk och att polett har trillat av inin mässingsknopp till skalle, så vi hoppar över dem!) och givetvis min andra stora, och ständigt närvarande, passion, litteraturen.
Önska mig lycka till!
Vi har ett hus. För att beskriva with the words of Disney's lovely Stitch:
Vårt bud på 65 000 kr accepterades i slutet av september, mäklaren skickade kontrakten på fredagen efter att vi varit där, så de kommer fram på måndagen och vi skrev på lånepapperna på måndagen. Tillträde 1e oktober, och renovering sista veckan i oktober. PANG sa det!
Jag och pappa (just pappa blev det för att han har jobbat i 40 år med renovering och snickeri, den bästa människan att ha med på en husvisning m.a.o.) åkte upp i september 2009 och skulle titta på två hus. Tyvärr så var vi inte så bra på att hitta som vi hade hoppats. Eftersom jag inte hade en Android vid tillfället och inte heller ett abonnemang som fungerade så hade vi inga riktiga vägbeskrivningar eller möjligheter att ta kontakt med mäklaren. För mobiler med Tele2, som jag hade vid tillfället, så försvinner täckningen så fort man kommit 20 minuter utan för Umeå. Så när vi glada i hågen hämtade vår hyrbil så tog vi oss ut på Blå vägen från Umeå för att sedan fortsätta mot Åsele på väg 92. Det var ungefär så långt vi kom. Vi kom till Åsele, förvirrade och undrande, eftersom det inte fanns några vägskyltar mot Tegelträsk (första huset).